Svårigheter och banbyggnad i de olika klasserna

 Många har undrat vad jag menade med den typ svåraste 100-klassen i landet och eftersom mina hoppnisse-vänner inte riktigt har greppat det här med terräng och svårighetsgrader så tänkte jag delge min syn på det hela. I hoppningen så är ju 110 110 och det är ju inte så mkt man kan göra med det mer än kanske vattenmatta eller inte, en svårare linje eller inte. I terräng är det helt annorlunda och det kan det vara stora skillnader på banornas utformning  och svårighetsgrader även om det är samma klass. En del 100 klasser är plättlätta och ligger närmare 90-klass (debutant) med knappt några svårigheter och en del 100 klasser (lätt) ligger närmare enstjärnig (msv) med alla svårigheter även om hindren är mindre. Vad som också påverkar svårigheterna är ju hindrens placering som i banhoppning men skillnaden är ju att terrängen  kan vara kuperad, det kan vara träd och buskar i vägen vilket gör att samma hinder kan vara jättelätt att rida på eller jättesvårt beroende på hur banbyggaren har placerat hindret i förhållande till anridningen. Vissa hinder ser inte hästen förrän i sista sekunden, eller när dom hoppat föregående hinder osv.

 Som banbyggare skall du bygga för både de som debuterar i klassen och för de som är rutinerade, så inte för svårt och inte för lätt, klassen är ju dessutom förberedande och  kvalklass till enstjärnig och ja då gäller det ju att man inte bara ridit på banor som ligger närmare 90-klass än enstjärnigt för då blir ju steget upp enormt stort. Vad som spelar in för ryttarens del är ju hur många förberedande klasser man har ridit innan och hur rutinerad man är som ryttare. Vi har ju kvalsystem från de lägsta klasserna och det krävs 2 felfria 90 klasser för att få starta 100 klass. Pärlan hade gått 8st  90-klasser (varav 5 felfria)  innan sin debut i 100 klass då det krävdes för honom men någon annan häst kanske bara behöver gå sina 2 starter. Problemet är att för många rider sina 2 starter när dom skulle behövt göra 8 starter innan dom går upp en klass och då kan ingen banbyggare i världen lastas för den kommande katastrofen.

Hur bör det byggas då? Ja där finns det lika många åsikter som det finns banbyggare. Min personliga åsikt är att jag gillar när det som i Trossnäs finns med alla olika hindervarianter i de lätta klasserna för jag tycker man skall utbilda unghästarna på detta redan från de lägsta klasserna då hindren är lägre och jag tror att dom flesta håller med om det. Dock finns det ju saker som underlättar som tex att hindren är väl infångade för de gröna hästarna, att anridningarna kanske inte är i de svåraste laget eller att det finns ett alternativ på de svåraste hindren. Med alternativ menar jag att den finns en enklare väg att ta till , dels om man fått ett stopp på den raka svårare vägen eller om man inte vill gå den raka svårare vägen utan välja den enklare vägen som då istället tar längre tid. En del hinder har som alternativ att man bara kan ta den enklare vägen om man fått stopp på den svåra vägen och då är det oftast i en kombination där b-hindret finns i två upplagor så när man fått stopp så rider man runt och hoppar ett annat hinder vid sidan om. De hinder som har alternativa vägar är streckade med svart på själva inflaggningen.

Hinder som ofta har alternativ är tex vattenhinder och det byggs in för att inte ta död på hästarnas självförtroende totalt när dom fått stopp genom att man inte tvingar in dom i samma svårighet en gång till utan dom får ta ett lättare språng innan dom hoppar vidare på banan. Här är det också viktigt för banbyggaren att ta ställning till vilka hinder som skall ha alternativ, det får inte gå inflation i dessa heller så att man som ryttare kan kvala till en högre klass genom att bara hoppa på de alternativa lättare vägarna.

Ett bra ordspråk som jag tror Petrus Kastenman myntade är att det självförtroende  hästen har byggt upp under en massa år kan en dålig banbyggare rasera på en enda tävling. Jag lägger till att det gäller för ryttaren också angående hur man utbildar och rider sin häst i terrängen.  Det kan kanske ge lite perspektiv på hur svårt det kan vara att bygga en terrängbana men också hur mycket som krävs av ryttare och häst under en terrängritt.