Eeh 110 eller nej 140, eller??
Fälttävlanssäsongen började betydligt bättre i maj med seger i debutant i Hermanstorp, helgen efter det debutant i Dagstorp som var betydligt sämre ur alla perspektiv, spänd,i alla momenten, visste inte vilken Pärlan han skulle vara på framhoppningen till banhoppningen för där stod ju även terränghinder?? Stackars förvirrade djur som sedan stod och snurrade på bakbenen i startfållan och någon mer än jag som har lyckats dra på sig ett stopp genom att stå och snurra ca 50 meter från första hindret? (nej inte ni hoppnissar menar jag inte för vi har andra regler).
Nåja att tävla fälttävlan 2 helger på raken är inte Pärlans melodi, det blir väl kanske lite för mycket i den där hjärnan. Därför förvisades Pärlan tillbaka till hoppbanorna ända till augusti och Styringes debutant som utlöpte väl med en felfri terräng . Eftersom vår fälttävlanssäsong är så fantastiskt planerad blev det även start helgen efter i Falkenbergs debutant där vi blev sjua och fick en vit rosett. Nu började dock även hjärnan hänga med efter varje moment på Pärlan som mest var glad och taggad istället för vimsig och spänd.
Ferlin glad i Falkenberg
Det ledde till det briljanta beslutet att rida 100 klass i Trossnäs , för varför skall vi debutera på annat än den typ svåraste 100 klassen i hela landet? Det bästa med hela tävlingen var att den gick på sand, och att jag fick hälsa på Barcelona då vi bodde över på stall RH dvs Ferlins barndomshem en timme från Trossnäs.
3:a efter dressyr och felfri hoppning det fattade jag rätt snabbt att det inte skulle hålla länge då jag gick terrängbanan. Fantastiskt fin, rejäl och utbildande 100 klass med ALLA typhinder smalhinder, spets, trakhener, grav+stock, brant halvcoffin, sunken road, ja inget mer fanns att önska utan möjligtvis att det inte hade stått DM med ljusa äpplen mot mörk bakgrund på hinder nr 4 där Pärlan la in en tvärnit och att det funnits en gran eller buske eller liknande som fångade in högerspetsen som naturligtvis reds ur vänstersväng. Där sa Pärlan ?? Men förstod direkt när jag gjorde anridning nr 2 vilket kändes skönt. Även på sunken road vart det ett ?? då han hoppade ner och följde vägen istället för att hoppa upp. Men även där gick det bra på anridning nr 2. Det bästa var att han var glad och framåt hela tävlingen med spetsade öron och att poletten äntligen verkar ha trillat ner (ta i trä).
minifilm från terrängen obs! Lägg märke till de 3 sista bokstäverna i länken ;)
http://www.youtube.com/watch?v=GXbhWnIHFio
Nu är det bara Gärds kvar
fina
SvaraRadera