Svårigheter och banbyggnad i de olika klasserna

 Många har undrat vad jag menade med den typ svåraste 100-klassen i landet och eftersom mina hoppnisse-vänner inte riktigt har greppat det här med terräng och svårighetsgrader så tänkte jag delge min syn på det hela. I hoppningen så är ju 110 110 och det är ju inte så mkt man kan göra med det mer än kanske vattenmatta eller inte, en svårare linje eller inte. I terräng är det helt annorlunda och det kan det vara stora skillnader på banornas utformning  och svårighetsgrader även om det är samma klass. En del 100 klasser är plättlätta och ligger närmare 90-klass (debutant) med knappt några svårigheter och en del 100 klasser (lätt) ligger närmare enstjärnig (msv) med alla svårigheter även om hindren är mindre. Vad som också påverkar svårigheterna är ju hindrens placering som i banhoppning men skillnaden är ju att terrängen  kan vara kuperad, det kan vara träd och buskar i vägen vilket gör att samma hinder kan vara jättelätt att rida på eller jättesvårt beroende på hur banbyggaren har placerat hindret i förhållande till anridningen. Vissa hinder ser inte hästen förrän i sista sekunden, eller när dom hoppat föregående hinder osv.

 Som banbyggare skall du bygga för både de som debuterar i klassen och för de som är rutinerade, så inte för svårt och inte för lätt, klassen är ju dessutom förberedande och  kvalklass till enstjärnig och ja då gäller det ju att man inte bara ridit på banor som ligger närmare 90-klass än enstjärnigt för då blir ju steget upp enormt stort. Vad som spelar in för ryttarens del är ju hur många förberedande klasser man har ridit innan och hur rutinerad man är som ryttare. Vi har ju kvalsystem från de lägsta klasserna och det krävs 2 felfria 90 klasser för att få starta 100 klass. Pärlan hade gått 8st  90-klasser (varav 5 felfria)  innan sin debut i 100 klass då det krävdes för honom men någon annan häst kanske bara behöver gå sina 2 starter. Problemet är att för många rider sina 2 starter när dom skulle behövt göra 8 starter innan dom går upp en klass och då kan ingen banbyggare i världen lastas för den kommande katastrofen.

Hur bör det byggas då? Ja där finns det lika många åsikter som det finns banbyggare. Min personliga åsikt är att jag gillar när det som i Trossnäs finns med alla olika hindervarianter i de lätta klasserna för jag tycker man skall utbilda unghästarna på detta redan från de lägsta klasserna då hindren är lägre och jag tror att dom flesta håller med om det. Dock finns det ju saker som underlättar som tex att hindren är väl infångade för de gröna hästarna, att anridningarna kanske inte är i de svåraste laget eller att det finns ett alternativ på de svåraste hindren. Med alternativ menar jag att den finns en enklare väg att ta till , dels om man fått ett stopp på den raka svårare vägen eller om man inte vill gå den raka svårare vägen utan välja den enklare vägen som då istället tar längre tid. En del hinder har som alternativ att man bara kan ta den enklare vägen om man fått stopp på den svåra vägen och då är det oftast i en kombination där b-hindret finns i två upplagor så när man fått stopp så rider man runt och hoppar ett annat hinder vid sidan om. De hinder som har alternativa vägar är streckade med svart på själva inflaggningen.

Hinder som ofta har alternativ är tex vattenhinder och det byggs in för att inte ta död på hästarnas självförtroende totalt när dom fått stopp genom att man inte tvingar in dom i samma svårighet en gång till utan dom får ta ett lättare språng innan dom hoppar vidare på banan. Här är det också viktigt för banbyggaren att ta ställning till vilka hinder som skall ha alternativ, det får inte gå inflation i dessa heller så att man som ryttare kan kvala till en högre klass genom att bara hoppa på de alternativa lättare vägarna.

Ett bra ordspråk som jag tror Petrus Kastenman myntade är att det självförtroende  hästen har byggt upp under en massa år kan en dålig banbyggare rasera på en enda tävling. Jag lägger till att det gäller för ryttaren också angående hur man utbildar och rider sin häst i terrängen.  Det kan kanske ge lite perspektiv på hur svårt det kan vara att bygga en terrängbana men också hur mycket som krävs av ryttare och häst under en terrängritt.

Ferlin RH fälttävlanssäsongen 2011

Säsongen 2011 började jag med en hel del hoppning då han blev väldigt tittig och spänd bland färgade bommar och överhoppade sig var och varannan start. Märkliga djur till att förändras.

                                          Eeh 110 eller nej 140, eller??

                                       

Fälttävlanssäsongen började betydligt bättre i maj med seger i debutant i Hermanstorp,  helgen efter det debutant i Dagstorp som var betydligt sämre ur alla perspektiv, spänd,i alla momenten, visste inte vilken Pärlan han skulle vara på framhoppningen till banhoppningen för där stod ju även terränghinder?? Stackars förvirrade djur som sedan stod och snurrade på bakbenen i startfållan och någon mer än jag som har lyckats dra på sig ett stopp genom att stå och snurra ca 50 meter från första hindret? (nej inte ni hoppnissar menar jag inte för vi har andra regler).

Nåja att tävla fälttävlan 2 helger på raken är inte Pärlans melodi, det blir väl kanske lite för mycket i den där hjärnan. Därför förvisades Pärlan tillbaka till hoppbanorna ända till augusti och Styringes debutant som utlöpte väl med en felfri terräng . Eftersom vår fälttävlanssäsong är så fantastiskt planerad blev det även start helgen efter i Falkenbergs debutant där vi blev sjua och fick en vit rosett. Nu började dock även hjärnan hänga med efter varje moment på Pärlan som mest var glad och taggad istället för vimsig och spänd.

                                          Ferlin glad i Falkenberg

                                          foto; Ellinor Annikki Persson

Det ledde till det briljanta beslutet att rida 100 klass i Trossnäs , för varför skall vi debutera på annat än den typ svåraste 100 klassen i hela landet?  Det bästa med hela tävlingen var att den gick på sand, och att jag fick hälsa på Barcelona då vi bodde över på stall RH dvs Ferlins barndomshem en timme från Trossnäs.

3:a efter dressyr och felfri hoppning det fattade jag rätt snabbt att det inte skulle hålla länge då jag gick terrängbanan. Fantastiskt fin, rejäl och utbildande 100 klass med ALLA typhinder smalhinder, spets, trakhener, grav+stock, brant halvcoffin, sunken road, ja inget mer fanns att önska utan möjligtvis att det inte hade stått DM med ljusa äpplen mot mörk bakgrund på hinder nr 4 där Pärlan la in en tvärnit och att det funnits en gran eller buske eller liknande som fångade in högerspetsen som naturligtvis reds ur vänstersväng. Där sa Pärlan ?? Men förstod direkt när jag gjorde anridning nr 2 vilket kändes skönt. Även på sunken road vart det ett ?? då han hoppade ner och följde vägen istället för att hoppa upp. Men även där gick det bra på anridning nr 2.  Det bästa var att han var glad och framåt hela tävlingen med spetsade öron och att poletten äntligen verkar ha trillat ner (ta i trä).

                                       

minifilm från terrängen obs! Lägg märke till de 3 sista bokstäverna i länken ;)

http://www.youtube.com/watch?v=GXbhWnIHFio


Nu är det bara Gärds kvar

Ferlin RH fälttävlanssäsongen 2010

Ferlin alias Pärlan alias mörkgrå , kom till mig på hösten som 5 åring och då var han relativt grön. Han är rätt sen i utvecklingen inte minst mentalt där han har svårt att ställa om sig till ett nytt moment och därmed snurrade till det rejält för sig förra säsongen då de flesta ft starter mest handlade om att stå på bakbena, hoppa ut från dressyrbanan och annat kul! Det enda som gick bra var när vi väl var ute på terrängbanan vilket var positivt. 4 starter i debutant gjorde vi förra säsongen varav 2 med felfri terräng och 2 med ett stopp vardera.

                                          Det klassiska fotot från Tranemo

                               

Presentation och fälttävlansbakgrund

Bakom fio döljer det sig en kvinna i sina bästa fälttävlansår som har samlat på sig en hel del rutin under åren i alla 3 disciplinerna. På ponny blev det mest hoppning och när det blev dags för lånehäst började intresset för fälttävlan vakna och vi red en hel del lätta klasser på tidigt 90-tal.

Med framförallt profilhästen Hills Bon -92 e:Hills Double xx- Bonaparte kan man säga att jag började min fälttävlanskarriär på riktigt och tillsammans har vi meriter tom svår internationell fälttävlan, Prix St George dressyr och 135 hoppning. Hille köptes in på våren 1998 som 6 åring från Johan och Tina Lundin och är idag en fräsch 19åring fortfarande still going strong men dock bosatt hos ljusgrås matte. Hille kommer alltid ligga varmast om hjärtat och är verkligen en sådan häst som man får once in a lifetime.

                                          Hille och jag i Bonn-Rodderberg CIC*** 2005

                                             Hille och jag i Kreuth, Tyskland CCI** 2004

                                       

Barcelona T -1994 e:Windwurf-Falstaff köptes in som 4 åring av Johan Lundin som oxå satt i sadeln på henne under breeders finalen i fälttävlan år 2000. Tillsammans med mig så har vi meriter i Msv i alla grenar och även internationell * fälttävlan. Idag är Barcelona som 17 åring läromästare hos mörkgrås matte samt även avelssto och betäcktes förra året med Baltimore 1178 , tyvärr dog hennes stoföl vid förlossningen och hon är inte ombetäckt  detta året.

                                           Barcelona i Falkenberg CIC*

                     

Fiorino -94 import Estland köpte jag som 6 åring och är faktiskt upphovsmannen till nicket fio. Fiorino var en fantastisk häst som gick som tåget i hoppning och terräng, tyvärr satte han i sig en massa kruskräppa i hagen som 7 åring vilket utvecklade överkänslighet och en del minst sagt märkliga symtom. Emellanåt var han dock fullt ridbar och vi har tillsammans meriter tom CNC* fälttävlan och 130 hoppning. Han tävlade inte sina sista år och jag tog beslutet att avliva honom 2008

                                          Fiorino i CNC* på Övedskloster

Nu rullar det på med nya hästar så here we go.....