Som ett kylskåp som gick i pension för 15 år sedan!

Tja vad har hänt sen sist.. hmm jo vi var iväg och tränade terräng hemma hos Johan i Halmstad, var ett tag sedan jag var där och han har fått till en fantastiskt fin egen terrängbana. Båda grå var med och matte fortsatte i ringrostens spår. Alltså jag blir galen på detta? Hur mkt kan man tappa egentligen? Tydligen en hel jävla del. Red som en kratta på stackars mörka grå som var fantastiskt duktig och hoppade både halvcoffin och smalhinder plättlätt. Lilla mörka grå hoppar fantastiskt fint på terränghindren men är fortfarande astittig på vanliga banhoppningshinder, konstigt? Borde vara tvärtom kan man tycka..

Med ljusgrå startade jag en hoppklass dagen innan terrängträningen och mörka grå gick på pay and jumpen,  det var inte förrän i slutet av terräng träningen jag kom in i ridningen igen.. suck,  blir fortfarande för mkt banhoppning av det hela.

Sedan en vecka senare var jag i Tranemo med ljusgrå för att träna terräng igen och lika illa där.. känner mig som ett kylskåp som gått i pension för 15 år sedan. Nog för att jag har haft en hel del tuffa år i mitt liv men att ta mig tillbaka till terrängridning på ett bra sätt kommer bli en utmaning utan dess like. Men träningen gick dock ändå hyfsat bra förutom att ljusgrås ogillavattentendens självklart har återuppstått efter den långa frånvaron så där har vi ett problem mer att tackla!

Första fälttävlanstarten för ljusgrå blev i Askims 90 klass som måste vara Sveriges minsta tävlingsplats i fälttävlan. Det är bara ett litet område mitt inne i stan typ där dom placerat ut hinder runtomkring hoppbanan, dock är det alltid mkt utslag och ändå häpnadsväckande okey på alla plan. Iallafall vi red ett hyfsat dressyrprogram i hoppsadeln och lättridning (vilket domaren inte hade en aning om att man fick) och det var väl ett medelmåttigt program som kammade hem 52 straff, vet inte vad det blir i procent men typ 64 nått. Felfri i hoppningen och i terrängen gav jag mig ut i ett hyfsat kontrollerat tempo och mesred och fick ett skitstopp på en brun alldaglig kulvert bara för det. Just att komma tillbaka i tävlingstempo är ett problem bland alla andra problem känner jag.. Inte nog med det så tog min arbetskamrat Malin några mindre smickrande bilder efter terrängen på mig som tja kanske inte kom som en chock direkt men + 10 kg sedan senast jag tävlade sätter ju sina spår såklart på smidigheten och balansen..

Kanske jag ska ägna mig åt ren banhoppning istället.

vy över Sveriges minsta tävlingsplats i fälttävlan, what you see is what you get ! 

Nr ett och två inne på den fina hoppbanan

Banhoppningsprovet i Askim

Till helgen blir det start i Tågarps 100 klass iallafall! Uppladdningen har självklart varit exemplarisk med feber, halsont och hostan från hell, fick iallafall tömkört idag onsdag och sen blir det ett par lätta dressyrpass och helst någon galopp innan om jag kan samla kraft till det!