Mentala promenader med mörkgrå

Japp , jag har lagt in mentala promenader ett par dagar i veckan, med fördel på öppna fält och öppna ytor där jag arbetar honom lite från marken så att han kan övervinna sin "ja vad det nu är". Jag red ju häromdagen ute i skogen och hamnade sedan på ett öppet fält där jag kände hur hela hästen knöt sig av nervositet så jag tänkte att det finns inget annat att göra än att börja om från marken. Lägligt nog hade ljusgrås matte en repgrimma hängandes i stallet ;)



 

Det var inga problem att få honom att vandra ut där, men det trodde jag inte heller för det är inga problem för honom att följa med någon ut vare sig det är en människa eller häst. Det är ju heller aldrig några problem när det är andra hästar med på en framridning tex på stora ytor utan det är ju när han blir helt själv det knyter sig. Men vi får ju börja här på marken han är ju väldigt uppmärksam så han ser ju precis allt när det är helt öppet.. varenda grässtrå som böjer sig i vinden ser han så...  jag började med att han skulle bortse från allt runtomkring och bara fokusera på mig vilket inte tog så lång tid. Nu ser det ju inte ut så på bilderna här direkt  hahaha men det är ju så att släpper man honom med kontakten som när man tex plockar upp kameran så svävar han ju ut direkt..



 

Idag så tänkte jag att det nog skulle gå att hoppa upp och rida samma runda som jag gick igår, så sagt och gjort, jag hoppade upp och red ut på långa tyglar med halsrem och ingen press alls utan helt avslappnat och det fungerade väldigt bra, han knöt sig inte alls när vi närmade oss fältet och vi kunde skritta ut där som ingenting :)  Sen skrittade vi igenom skogen och ut på ett annat stort fält där vi inte hade gått dagen innan bara för att testa och det gick oxå bra. Nästa gång ska jag promenera ut på några enorma vidder som ligger lite längre bort för att sedan skritta samma runda. Sen när det är helt avdramatiserat får jag ju börja med att sätta lite press, korta tyglarna och trava och galoppera.. allt det succesivt naturligtvis.  Jag hoppas vi kan bonda lite mer på detta sättet så att han dels kommer vilja gå ut  och våga gå i väg på stora fält av sig självt utan att det knyter sig hos honom och dels kan lita mer på mig i de situationerna att han ändå väljer att följa med mig ut även om fälten är lite för överväldigande.  Det börjar ju positivt iallafall.. fortsättning följer.

 

 



Mörkgrå i hagen tillsammans med ljusgrås matte´s 4 åring e: Cathageno- Elmshorn ( mamman är syster till ljusgrå)