Träning och förberedelser inför en fälttävlan

Jag kommer här ta upp lite hur jag förbeder mörk och ljusgrå inför en fälttävlansstart och även rent allmänt hur mina tankar går om vad jag vill att mina hästar skall kunna innan jag tar ut dom på en fälttävlan och även hur jag tänker innan jag går upp en klass. Hmm detta inlägg blir liiite i längsta laget men jag hoppas att ni orkar läsa!

Jag är ju uppfostrad i en gammal skola där jag har inpräntat sedan ponnytiden att man skall klara att rida dressyr på samma nivå man har tänkt att hoppa på och det passar ju ypperligt när man håller på med fälttävlan så detta motto har jag anammat och försöker följa så gott det går. Jag tycker det är en bra riktlinje att ha när man utbildar en fälttävlanshäst och en filosofi jag har är att jag försöker hålla mina dressyrpoäng och hoppresultat  när jag kliver upp en klass för får man sämre poäng eller river mer  i en högre klass så har ju ingen utveckling skett egentligen. 

Det handlar även såklart även om dagsform och hur domarna dömer osv , en del ligger högt och en del ligger lågt i skalan men jag har lärt mig under åren att om grundridningen verkligen är på plats blir man väldigt sällan ojämt/orättvist bedömd. Eller iallafall mindre sällan.. och  nåja när det är fler domare än en så är ju chansen rätt så mkt större.. Hmm dressyr är det en sport egentligen eller ett lotteri?

 I hoppningen kan det ju oxå vara upp och ner naturligtvis och man kan ju ha ett ner alltsom oftast  men river man mer hinder än vad man är felfri på en bana så kanske man bör spetsa till träningen lite till.

I dressyren tänker jag så att det är viktigt att hästarna är lydiga och välgymnastiserade sedan är det givetvis ett stort plus om dom rör sig bra, jag har ju varit rejält bortskämd med Hille som rör sig som en riktig dressyrhäst men dom dagarna är över nu när man sitter på ponnytravaren mörkgrå  som inte har så särskilt mkt gratis om vi tänker gångmässigt. 

På mörkgrå har jag fått fokusera väldigt mycket på lydighet och jämnhet i programmet för att komma upp i hyfsade poäng och vi har har kunnat hävda oss relativt bra ändå trots ponnygång. Mörkgrås styrka i dressyren är en bra skritt och att han är jämn och flippar sällan ut. Svagheterna är att han fortfarande har lite dålig bärighet, har lite svårt att vinkla om bak och trillar gärna på näsan om man inte har honom tillräckligt på sätet så mina dressyrpass inriktas mycket på övningar som gör att han måste vinkla om bak. Detta har inneburit tex att vi har fått mer schwung i traven vilket faktiskt har gett en del 8:or i travprogrammet samt även i längningarna! Yippie yaya vad glad man blir när man får poäng som man verkligen jobbat för! 

Ljusgrå har mer gratis i dressyren, betydligt större gång och mer naturlig bärighet vilket gör hans dressyrpass rätt enkla för min del än så länge vilket är oerhört tacksamt! På honom är det i stort sett bara att rida på och göra övergångar och att jobba på lösgjordheten.

           Hille riktig dressyrhäst? No way Jose´ om man frågar honom själv!

                                 

                                          

I hoppningen som är det momentet jag är allra sämst i (måste ha med åldern att göra) så är det träning och åter träning som gäller för att inte bli ringrostig, jag slänger gärna in flera hopptävlingar under säsongen oxå för att hålla ringrostigheten borta. Jag försöker hoppa så nära en fälttävlan det går , helst dagen före om det fungerar för hästarna i dressyrmomentet vilket det gör på båda mina grå hittills. 

Hoppningen blir svårare och svårare i fälttävlan så det gäller att kunna rida utan nerver och hålla sig lugn i det momentet för man har oftast inte råd med några rivningar och när hoppningen ligger sista dagen gäller det att kunna hjälpa till att hålla ihop sin häst då dom oftast är lite segare i benen och långa i kroppen efter terrängrundan dagen före. 

Några filosofier jag har fångat upp från en av mina tränare är att ha hästen väl gymnastiserad lösgjord, stark och lydig i markarbetet /dressyrarbetet så att hästen inte behöver hoppa så mkt på sin kapacitet hela tiden utan den kan den spara på tills det verkligen behövs istället, allt för minsta möjliga slitage.

 Jag försöker även tävla hoppning minst en klass över fälttävlanshoppningen hela tiden så att hästen är väl förberedd för det momentet då det alltid är svårare att gå in och göra hoppningen direkt efter dressyren som man gör på alla endagarsfälttävlan. Varför är det så då? Jo eftersom man inte automatiskt hamnar i den vanliga hoppegaloppen efter att ha klämt in dom på en dressyrbana utan gärna hamnar i dressyrgalopp = undertempo vilket innebär att man får dålig rytm och kommer i botten på hindren  förövrigt en fälla dom flesta fälttävlansryttare någongång har hamnat i. Det känns inte lika hemskt om man är van att hoppa 10-20cm högre på vanlig banhoppning ;)

Jag brukar lösa det problemet genom att galoppera på riktigt ordentligt på framhoppningen dvs mycker mer än jag gör på vanlig ren banhoppning, ibland är det dock svårt pga platsbrist då brukar jag ta ett rejält varv runt hoppbanan innan startsignal.  

Både ljus och mörkgrå är bra hoppare och har inga direkta svagheter mer än de fel jag gör dvs inte galopperar genom kurvorna tillräckligt , eller sitter och måttar för mkt eller annat som gör en vansinnig. Mörkgrå kan dock vara lite för tittig ibland som kan ställa till det. 

                                        Mycket hoppträning, mest för min egen del.

                                        

I  terrängen är det träning och åter träning som gäller för att hästarna skall känna sig hemma med de olika hindertyperna och att ryttaren ska få in tempot i kroppen igen efter en hel vinter i ridhus,  jag försöker få till minst 2- 3 terrängträningar innan start vilket inte är helt lätt här på isiga västkusten. När tävlingarna drar igång i skåne i början-mitten på april har vi på de senaste åren kanske bara haft barmark i någon vecka eller två. Har man en rutinerad häst kan man ju köra terrängtränings-liknande banor inomhus medans de yngre mer orutinerade hästarna behöver komma ut på terrängbanorna. 

I ljusgrås fall blir det kanske att stå över de första tävlingarna på säsongen tills man kan åka ut och träna ordentligt innan och i mörkgrås fall skulle det tex kunna fungera att ha en terrängträning och starta säsongen med en debutant. Jag brukar lägga in en del terrängträningar under säsongen oxå dels för en själv och dels för att prova på lite fler svårigheter tex olika linjer, större vattenhinder dock aldrig för stort. Jag försöker oxå komma ut på så många olika banor som möjligt, dock är vi något begränsade häruppe med den biten så det blir ju oftast Hermanstorp, Falkenberg, Lundåkra som man åker till. Hemma har jag en grav, en vattengrav och ett vattenhinder att träna på iallafall och det kan ju hjälpa till något.

Mörkgrås styrka i terrängen är att han har en stor vägvinnande terränggalopp när man väljer att utnyttja den han känns väldigt säker att rida på hinder då han är hinderklok, lydig och väldigt lättreglerad och han går på ett vanligt tränsbett vilket jag är tacksam för så länge det varar,  hans svaghet är att han fortfarande är lite tittig och lite spänd men det börjar försvinna mer och mer och då känns det som han skulle kunna hoppa det mesta utan problem.

Ljusgrås styrka är oxå en stor galopp och han känns oxå väldig säker att rida på hinder då han är hinderklok, lättereglerad, cool och otittig men ändå försiktig. Svårt att säga mer efter en enda start så jag får nog återkomma om det.

                                             Mörkgrå träning i Hermanstorp

                                            

Vad det gäller Konditionsträning för hästarnas del så blir det  ingen organiserad galoppträning så länge hästarna går debutant och lätt klass utan det blir vanliga uteritter med galopp där det är lämpligt och skritt och trav på grusvägarna, och de terrängträningar och tävlingar dom går,  sedan inför enstjärnigt börjar jag organisera upp galoppjobben mer och gärna i backe, Nu har jag hittat en optimal backe hemma hos ljusgrå´s matte , en skidbacke på fint gräsunderlag, undrar vad hon säger om detta he he...

Ryttaren bör ju naturligtvis också vara vältränad och särskilt när man har tänkt att rida fälttävlan, det är inte bra att bli trött när man rider terräng då man kan göra misstag som kan sluta illa. Jag skall inte sitta här och verka hurtig för jag tränar inte som jag borde göra, jag har dock konditon fortfarande för att rida på den nivån jag gör för tillfället men det kommer bli spinningpass och springturer i framtiden då jag inte längre rider tillräckligt många hästar om dagen för att hålla min kondition i schack. För att rida terräng på ett bra sätt är även balansen A och O och har man ingen naturligt bra balans kan man skaffa en pilatesboll som är suverän att träna på. Eller börja gå på lina....

I nästa blogginlägg:

Dressyrtävling